Utslagen bebis :(
Min lilla bebis är än en gång opererad :(.
För exakt 4 veckor sedan åkte vi in på en akuttid för att Sasha haltat i 2 dagar, och när JAG ser att hon haltar, då haltar hon rejält. Vi kom in och efter 30 min lämnade jag henne för operation.
2 veckor senare så tog vi stygnen... eller vad som var kvar av dem. Sasha hade lyckats typ 3 dagar innan tagit bort alla utom ett :P.
Sen så gick det någon vecka och jag lät Sasha vara sig själv för en stund... tror att det var då nästa skada kom till, men vet inte säkert.
Det var förra veckan som jag började märka att allt inte stämde hos min bebis, kunde inte se någon ren halt utan jag märkte på sättet hon rörde kroppen. Rörelsemönstret stämde inte. Så i torsdags ringde jag veten och fick en tant i örat som informerade mig:
- Personen du säker är på semester och kommer tillbaka den 11...
Så det blev kisspromenader efter det. Korta och stilla liggande i lägenheten.
Så kl 8 i morse ringde jag till veten och vi fick en tid på förmiddagen.
När vi kom in så fick jag bekräftat min misstanke, det var något fel på Sashas framben. Så det blev igen (till Sashas stora fasa) en spruta och en promenad in på röntgen. Ursch, det är obehagligt att se en bebis kämpa emot sömnen, önskade att hon bara lagt sig ner, det blir sån konstig liggställning när hon bara rasar ihop.
Sen upp på röntgenbordet där hon röntgade framtassarna, armbågarna och bogarna. Han hittade en liten artros förändring i högerarmbåge men inget som påverkar henne nu men inte mycket mer.
Men han kände desto mera i vänster boge.
Så än en gång lämnade jag Sasha för att opereras.
Fast den här gången kom jag dit tidigare för hon var verkligen påverkad av narkosen. Oj oj, hon vinlga och pep och kunde inte stå och hon vägrade sitta.
Men nu så är vi hemma. Efter att ha väntat i 20 min på apoteket, 10 min på parkeringen för att hon skulle bli tillräckligt pigg och 3 min att ta oss upp för trappan. Veten sa att trapport inte var några problem, men just nu önskade jag att jag orkade bära upp henne. Hon vinglade och gick längs med väggarna. Hon brydde sig inte ens om grannen vi träffade utanför, gick bara förbi och till dörren.
Men nu äntligen så är vi inne och Sasha har lagt sig ner. Visst så försöker hon klia sig ibland men jag stoppar henne varje gång och jag tror att såret sitter precis för högt upp så att hon inte når den med tassen eller med tungan :).
Hoppas på ett snabbt tillfriskande för min bebis, men veten sa att den här sortens skada har lång läketid :(.
Kram på er alla!
Malin.
