Uppdatering
Ja, vad har hänt i mitt liv då. Massa och inget som vanligt.
Jag bor nu i Gryt i en liten tre bara några 100 meter från mamma 😍. Trivs väldigt bra här nere och än så länge går det bra att pendla.
Alla som får veta att jag bor i Gryt reagerar nästan likadant, "Det är jättevackert i Gryt men det är ju sååå långt!!"
Ja, det är lite över 1 timma enkel resa (beroende på vägen/djur/tid på dygnet) och i vinter när det väl kommit snö så kommer det li tufft, men då jag inte vill flytta eller byta jobb så får jag förtsätta köra tills jag tröttnat 😁
Det är inte bara roligt, den 23 juni försvann Snöret från Gryt. .Jag hade GPS på alla 3 men just den kvällen satte jag alla på laddning. Då Snöret kommit hem flera gånger varje dag sen han blev utsläppt så trodde jag han skulle komma hem inom någon timme och tänkte han klara sig utan GPS. Kunde inte haft mer fel, jag vänta i 2 dagar utan att få panik, sen polisanmälde jag honom och satte upp lappar.
Den 8 oktober (efter varit borta i 3 månader) hittade en granne honom påkörd vid sidan av vägen strax innan Viken 😭. Grät som en idiot den dagen. Det var min stackars granne som hittade honom och var så snäll och tog honom till veterinären för att kolla efter chip. Det var även hon som ringde mig och informera om Snörets bortgång.
Sista bilden på Snöret 😭. Jag använde den som bild på hans GPS då han alltid var på väg någonstans. Fick samtalet idag om att hans urna fanns att hämta hos distrikt i Viken men tyvärr så har de bara öppet på kontorstid så vi får vänta ett tag innan han kommer hem igen.
Dojan började i juli vandra, han gick så långt som förbi Hosum (cirka 5 kilometer) och jag fick ha som vana att ha bur i bilen för att åka och hämta honom.
Efter att han gått ungefär samma väg flera gånger i veckan, i flera veckor, så tänkte jag försöka vänta ut honom den 8 augusti då han enligt GPS stannat till på en äng. Den 10 augusti gav jag upp och gick för att hämta honom.
Allt jag fann var en GPS... Ni kan ju gissa om jag mådde dåligt. Hade nu 2 borttappade katter och ingen aning om vart de var. Så än en gång fick jag polisanmäla och fixa efterlysning på Facebook.
Bonus fortsatte dock vara duktig och koma hem varje dag och sov inne. Han var mattes duktiga pojke.
Den 14 september klockan 5 på morgonen kom Dojan invalsande genom altandörren som om han aldrig varit borta. Jag var arg, lycklig, paranoid och sur över att jag var tvungen att åka till jobbet efter 5 minuter så jag hann inte uttrycka mig så Dojan förstådd mina känslor 😅.
Han var inne i flera dagar efter det och sov. Och jag kunde släppa ut honom då jag visste att han nu hittade hem.
Han har hittills inte gått iväg igen. Vi får se i sommar om han får vandrarlust igen.
LIte smått och gott från i sommar då.
Vi är ju fullskalig pandemi, Corona /Covid-19.
I min familj har jag, mamma och Mia testats och alla varit negtiva.
Det är väl Frida som är den som varit kliniskt positiv, annars har jag inte hört att någon annan i släkten varit positiva.
Men på grund av Covid så blev skåne instället vilket var jättejobbigt för oss alla, vi hade sett fram emot att få åka till Brodby i år 😩
Men lite utflykter har jag gjort med mamma 😄.
Öland, Vadstena, slott mm. Jag hade tur med vädret under min semester 💓.
Jag har haft besök av kompisar från jobbet och vi har badat i havet, det var en mysig dag 😁
Nu tid då 😻
Jag är ledig i helgen och har bjudit in mig själv till pappa på lördag, på söndag ska jag hem till Lellan och Sebbe för att fixa pumpor.
Kram på er alla!
