Malin

Idag har jag haft jättekul!! Vi åkte ett "glatt" gäng till Fattiggårdens hästnöje. 10 stycken var vi, det var jag, Mamma, Mia, Lellan, Pontus, Marika, Moster Eva, Frida, Kiki och hennes dotter Elin. Vi skulle rida kl 14 och vi kom dit en timmar förtidigt (vi är tidspesimister i familjen) så vi började med toalett besök och lite fika/macka, så klart spanade vi på hästarna som gick runt i hagen. Det är helt otroligt, de kan ha hingstar i samma hage i åldrarna 2-6. Mitt emot oss gick 3 stycken hingstar och de kom alla överrens. Vackra var de också!!

När timman väl gått ;) så hade vi en pratstund om vilka som ville vara i vana- eller ovana gruppen. Sen efter det blev vi alla tilldelade en häst. (de har 22 st var av 5 var yngre än 4år och är då inte inridna)
Det är fasinerande att de lyckades hitta rätt häst till rätt ryttare genom att bara titta och lyssna på ryttaren. (Mitt konstanta prat och skräckfulla ansikte gjorde mig nog ganska lätt läst)
Mamma ville ha en snäll häst, som utan tveckan skulle följa våran ledare, så hon fick ta Meg som tydligen var ett riktigt "vinnarhuvud", mamma gav där ifrån sig ett litet kvidande ljud då hon hörde det. Hon kanske (som jag) såg framför sig hur Meg vråla - Försten till trädet!!!! o lämna oss i dammet. Men riktigt så var det inte som tur va!
Mika fick ett sto som hette Sophi(?) som, enligt mig, också hade ett vinnar huvud då de titt som tätt gick om de bakre hästarna ;)
Samma sak med Kikis häst, Milda, hon var välidigt viljestark och hon ville väldigt gärna gå om oss alla. Ja tyckte att de båda var riktigt modiga (Mamma o ja med såklart!!) Men de har inte så mycket hästvana (Mika hade INGEN) och de både trava, red i slutet av ledet (långt ifrån husse) och var piggare hästar än min och mammas.

Men mest impad vart jag faktiskt av Pontus, han fick äran att rida Aron, Sveriges största häst!!! 193cm hög utan skor och om man mätte med Pontus på ryggen blev väl det typ strax under 250cm. Otroligt hög och viljestark!
Aron följde med resten av gänget, men han tyckte ibland att det var lättare att gena genom granskogen än att följa stigen. Hihi, Pontus var så duktig!!!
Min häst då!! Han heter King och han tyckte inte om när man drog åt sadelgjorden ;) Han led lite av atros så han var lite stel (då skulle han inte ha så bråttom hoppades jag), och de sa att han var stor och snäll. (vilket stämde)

http://www.fattiggardenshastnoje.se/king.html

(Om ni vill veta vad som hände i vanagruppen får ni hålla tummarna att Lellan eller/och Mia bloggar om saken, för jag har ingen aning om vad de gjorde eller vilka hästar de red på ;P)

Först fick vi gå och hämta våra hästar i hagen, alla stod i en klump och tittade inte äns på oss (förutom en som stod lite avsides och en annan som faktiskt kom och möte oss)
Lilla jag fick så klart hjälp med att få på grimman men jag vågade leda honom alldeles själv. Dock höll han på att trampa på mig en gång (lärde mig då att hålla koll på mina fötter)
Min grupp band fast hästarna utanför stallet medans de andra fick fixa ordning sina hästar i paddocken.
Deras hästar går på lösdrift så vissa var väldigt skitiga, men vi fick rykta ordentligt där sadeln skulle ligga och kratsa hovarna. (ENORMA!!!!) Då jag är som jag är var jag tvungen att få hjälp med hovarna (eller klorna som jag ibland sa). De är stora, större än min hand med mina fingrar är utspärrade.

Mammas häst Meg! http://www.fattiggardenshastnoje.se/meg.html

Sen var det dags för sadlarna, jag fick hjälp även där (nåde inte upp till ryggen) och de sa att King brukar grina illa när man drar åt sadelgjorden. Jag stod typ 2m från hästen när han drog åt den.
Suck, fick även hjälp med tränset (men jag värmde bettet själv, det är väl alltid något...) men jag vågade leda honom själv till paddocken.
Den vana gruppen hade vid det här laget redan ridigt iväg och det var nu dags för oss att klättra upp på hästryggen. Som tur var hade de en stege (Pontus kallade den för målarstege, ja skulle förklarade den mer som ett balanshinder med stegar vid båda ändarna)
Mamma klättrade upp först och sedan var det min tur... Först stod jag på stegen med skakiga ben och stirrade på sadeln som om den skulle anfalla när som helst. Husse höll emot i stigbygel och jag klättrade, väldigt graciöst, (eller hur) upp i sadeln för att sen försöka få Kinga att gå bort från stegen.
Hästar är som hundar, man måste visa att det är du som bestämer!! O jag tycker att både King och jag avgjorde ganska snabbt om vem som bestämde mellan oss. 
Jag tiggde och bad och han lyssna på mig så länge jag ville samma sak som han ville ;)

Sen efter att alla kommit upp på sina hästar så började vi våran ritt, mamma fick rida först med sitt vinnarhuvud, sen kom jag för jag ville gärna hålla mig till hussen. Efter mig kom Pontus, Mika och sist Kiki.
Han sa att om vi kom efter så fick vi helt enkelt trava ifatt, visst så blev det lita gap ibland mellan mig och de bakom (typ 2 hästlängder), men jag tittade inte så ofta då jag hade fullt upp med att titta rakt fram och att hålla mig fast i sadeln.

Jag hade inga problem med att hinna med Mamma o Meg, King gick mer eller mindre med huvudet i hennes svans och det största gapet mellan oss som blev var typ en halv hästlängd.
Meg var verkligen som en hund, stanna husse så stanna hon (King gick nästan in i henne då) och när han gick bak i ledet för att hjälpa Mika med stigbygeln vill hon följa efter, (alla hästar gjorde nästan helt om då King följde Meg och Mikas häst följde min).

Våran Husse gick ju med oss, (han gick hela vägen!!) och han sa hela tiden att lite längre fram ska vi trava, snart ska vi trava. Ja likblek med darrande händer, - Ja vill inte!!!!
- Jo kom igen nu! Svarar han. Han ändrar ordningen så att ja får rida först och med honom vid tygeln.
Han smakar på hästarna och började jogga. Ja gungade en massa och visste inte vad ja skulle hålla mig i.
- Glöm inte att andas!! Hojtar han plötsligt till mig och vi saktar ned till skritt.
Jag börjar då andas igen och han tittar på bak i ledet och så går vi några steg till.
- Nu travar vi igen!
Den här gången andades jag och när vi väl saktar ner igen tittar han på mig och säger;
- Du måste hålla i tyglarna...

Så travar jag!! Antingen håller jag andan eller så kör ja "NO HANDS!!" Vi gick in i skogen och över stock o sten. Pontus gick lite of road (det var inte bara min häst som gick dit jag ville så länge han ville :D)

Vi kom till en väg där hästarna brukade galoppera och trava, det märktes, både Mikas o Kikis häst började takta och ta några travsteg. King uppförde sig, men han vågade sig faktiskt på att öka stegen och flytta sin nos från Megs svans till att ha huvudet vid hennes flank i stället. Ja ville att han skulle sakta ned och gå i hennes svans igen men han ville inte det. Ja är ingen duktig ryttare:( men efter en stund så ville även han gå i hennes svans igen.

Vi kom till ett ställe där vi igen fick trava en bit, denna gång höll jag både i tyglarna, andades och vågade mig på ett leende. Fjärde gången vi travade så vågade jag mig även släppa manen (som hittils legat inlindad i mina fingar) och såg ut som en riktig ryttare!!
Helt plötsligt hör man Mika i bakgrunden;
-Wow, wow, jag vill inte galoppera!!!!!!
Hennes häst hade blivit väldigt glad och gått in i en snabbare gångart. Så vi stannade ganska snabbt den gången.
Fick även reda på att tidigare att Kiki tagit en tur ute på en äng (ingen stor sväng, medans vi red på vägen så valde hennes häst att dra ut på gärdet som låg bredvid.)

När vi väl kom hem igen så red vi in i paddocken där vi ställde upp oss för fotografering (foton kommer en annan dag då kameran som användes inte är min)
Ja blev den första som fick "hoppa" av, fan säger jag bara. Det är lättare att komma upp än av tyckte jag. Ja fastnade halvägs. Ja började glida av King så att min ena fot nuddade stegen och då upptäckte jag att min högra fot inte kunde komma över sadeln (är för kort för att kunna kasta över den) så jag fick lirka och dra min egna fot över sadeln för att komma loss... LOSER!!!!

Kikis häst Milda http://www.fattiggardenshastnoje.se/milda.html (hon hade inget föl nu)

Sen lede jag bort honom och kliade honom på pannan (vilket han älskade) medans de andra klev av. Sen blev det av med sadlar, träns och rengöring. Jag lyckades faktiskt ta av sadeln själv (efter att husse tagit loss gjorden...)
Sen in i hagen med dem efter att ha pussat honom på mulen.

När alla var klara så blev det fika vid sjön, vilken utsikt!!
Strax där efter kom ägarna med sina 7 småhundar för att ta betalt och fråga hur det gått.

Alla var supernöjda och (vet inte om det gäller alla) vill gärna komma tillbaka en annan dag o rida igen. (då vill jag ha King!!)

Jag var väldigt impad av min grupp, och mig själv såklart, de var så duktiga och hanterade sina hästar jättebra!!
Hästarna var jätte mysiga och jag kan verkligen rekomendar http://www.fattiggardenshastnoje.se/ om ni vill testa på något annorlunda och älskar hästar!!
Helt enkelt underbart!!!!!!

Kram Malin

Aron (Pontus häst) Sveriges största häst
http://www.fattiggardenshastnoje.se/page11.html